mustigalejonhanar

Something is not right..

Helgen var ju allt annat än barnvänlig. Vem är inte en mustig lejonhanne när han tar sin sista shott kl 06.00 eller när han har varit med om att en kille har fastnat i en brunn utan för vattenhålet. Enligt legenden så sitter han kvar där ännu och biter på sina armar för att överleva i dessa förhållanden. De är just sånna kvällar som skiljer lejonhannar mot kattungar eller miniboobies..

Grejer som skiljer oss mustigalejonhanar emot småpatteflickorna är att hos oss så flödar fortfarande kattsanden medans hos töserna så har den tagit slut. Och Ni som undrar vad ordet "kattsand" har med oss så att göra ska jag förklara det för er.

Myten kommer ifrån så tidigt som stenåldern och menas att vi män aldrig har klarat sig utan de. somliga säger att det är kattsanden som vi män lockar kvinnorna me för att dom ska följa med oss till vårat kärleksnäste. Andra säger att om de inte vore för kattsanden så skulle vi män dö ut. Frågorna är oändliga och vi kommer bara kunna filosofiera om de...




Vanlig sand eller kattsand?


Vi avslutar dagens blogg med en fråga:

Småpattar eller mustigalejon?

stööööööör mig när ni skriver "de" när det ska vara dem!!!!!!!!

småpattarn är sjukt mycket roligare

Vi vill se småpattar.er blogg suger

Självfallet, ordfrasen "kattsand" attraktivare: "kattströ" uppkom under ett ypperligt föråldrat tillfälle.



Epoken följer;



Pupillerna Expanderande likt ett rovdjur, denna groteska och högeligen imponerande afton. Legenden berättar om den glamorösa "Jonathan Af Wittenspeil" Som eskalerade världen med sina omfattande skalder. följande tilltalas herren med Initialerna "J.W".



Likt månens sken omfamnande rummets karaktär och naturen invigde en slags nyans av oförstånd över oss humanitära köttsliga varelser. J.W var inte ensam. "Adam Von Ostronollon" närvarade vid han sida.

Aftonen hade tagit en hård törn på dessa genuina karlar. Likt ett åsknedslag bredde den karaktäriserade J.W över den blommiga fåtöljen. Övertrampet blottade hans ben, dock hängde hans överkropp bakom ryggstödet. Redlösa grymt och desperata mummel tydde på ett kattdjurs latrinströ.

Adam Von Ostronollon försökte begripa sig på situationen och vid en noggrannare inspektion fann han sig i de uttalade orden. "KATTSAND! LJUVLIGA KATTSAND!" ropade den stadgande tanken blott djupt innanför hans kranium. Aftonen väntande likt döden på den svaga att ge upp. Snart därefter vadade de båda in i drömmarnas värld och slumrade sakta in i djup sömn.



Dagen efter kunde Adam Von Ostronollon återberätta händelsen för en ovetande påverkade J.W.



Här slutar de båda hjältarnas historia, men om epoken har ett sant ursprung. Det kommer vi med all säkerhet alltid vara förväntansfulla över att veta.